Varför ljuger mitt barn om sitt spelande?

Många föräldrar upptäcker förr eller senare att barnet inte berättar hela sanningen om sitt spelande. Det kan handla om att säga att man bara spelat en timme trots att det gått flera, att smyga upp på natten för att spela eller att radera historik och stänga av datorn när någon kommer in i rummet.

Det är lätt att tänka att problemet handlar om lögnerna i sig. Men ofta är lögnerna ett tecken på att något annat pågår.

Varför döljer barn sitt spelande?

Det finns många olika orsaker.

En del barn vet att de brutit mot familjens regler och vill undvika en konflikt.

Andra skäms över hur mycket de spelar eller känner själva att de tappat kontrollen.

Det finns också barn som är rädda för att föräldrarna ska ta bort datorn helt och därför börjar dölja sitt spelande.

Lögner betyder inte alltid dataspelsberoende

Att ett barn ljuger om sitt spelande innebär inte automatiskt att barnet har ett dataspelsberoende.

Precis som inom många andra områden kan barn ljuga för att undvika konsekvenser eller för att de vet att de gjort något de egentligen inte borde.

Däremot kan återkommande lögner vara en signal om att spelandet blivit så viktigt att barnet har svårt att vara öppet kring sina spelvanor.

När bör man bli orolig?

Det finns anledning att reagera om lögnerna kombineras med andra varningssignaler, till exempel:

• barnet spelar på nätterna,

• sömnen försämras,

• skolarbetet blir lidande,

• konflikterna hemma ökar,

• barnet isolerar sig,

• tidigare intressen försvinner.

Ju fler av dessa tecken som finns samtidigt, desto större anledning finns det att försöka förstå vad som ligger bakom.

Hur bör man som förälder reagera?

Om lögnerna upptäcks är det lätt att bli arg eller besviken.

Försök istället att ta reda på varför barnet känner att det behöver dölja sitt spelande.

Ett lugnt samtal där barnet får möjlighet att berätta vad som hänt leder ofta längre än ett förhör eller hårda anklagelser.

Målet är inte bara att få barnet att sluta ljuga, utan att skapa en situation där det vågar vara ärligt.

Vad säger forskningen?

Internationell forskning visar att personer med problematiskt spelande ibland försöker dölja omfattningen av sitt spelande, särskilt när de upplever konflikter eller negativa konsekvenser.

Det är dock viktigt att komma ihåg att dolda spelvanor i sig inte räcker för att avgöra om någon har ett dataspelsberoende. En bedömning behöver alltid utgå från hela livssituationen och hur spelandet påverkar vardagen.

Sammanfattning

Om ditt barn ljuger om sitt spelande är det klokt att försöka förstå orsaken bakom beteendet.

Lögner kan vara ett tecken på att barnet vill undvika konflikter, känner skam eller har svårt att kontrollera sitt spelande.

Det viktigaste är inte själva lögnen – utan varför barnet känner att den behövs.