Lär känna ditt barns styrkor i spelet – de kan finnas utanför skärmen också

”Han gör ingenting annat än att spela.” Det är en mening jag ofta hör från oroliga föräldrar. När gaming har börjat skapa problem är det förståeligt att fokus hamnar på allt som inte fungerar: sömnen, skolan, konflikterna och timmarna framför datorn. Men ibland missar vi samtidigt något viktigt. Vad gör barnet faktiskt när det spelar? Vilka egenskaper använder det? Ett barn som har svårt att känna sig kompetent i skolan kan samtidigt leda ett helt lag online, kommunicera på engelska, fatta snabba beslut och lösa komplicerade problem. Att uppmärksamma dessa styrkor betyder inte att man blundar för datorspelsberoende, datorspelsmissbruk eller andra problem kring gaming. Tvärtom kan barnets styrkor bli en viktig nyckel när man försöker skapa motivation till ett större liv utanför spelet.

Fråga inte bara vad barnet spelar – fråga vad barnet gör

Två barn kan spela samma datorspel men göra helt olika saker. Det ena kanske älskar tävlingen medan det andra framför allt spelar för gemenskapen. Ett barn bygger och skapar. Ett annat analyserar statistik, planerar strategier eller leder laget. Om du bara känner till namnet på spelet vet du egentligen ganska lite om vad ditt barn får ut av det. Sätt dig bredvid och fråga: ”Vad är du bra på här?”

Låt barnet vara experten en stund

Föräldrar är vana vid att vara den som lär barnet saker. Vid datorn kan rollerna vara omvända. Låt barnet förklara. Vad krävs för att bli bra? Vad är svårt? Hur vet man vad man ska göra? Vilka misstag gör nybörjare? För många barn är det en ovanlig och positiv upplevelse att få visa en förälder någonting de själva behärskar mycket bättre.

Problemlösning kan vara en stor del av gaming

Många spel kräver att spelaren hela tiden löser problem. Vad ska jag göra först? Vilken väg är bäst? Vilken utrustning behöver jag? Hur förändrar jag strategin när något går fel? Barnet kanske inte själv beskriver detta som problemlösning, men förmågan kan vara tydlig när du tittar på hur det spelar. Frågan blir då intressant: var skulle samma förmåga kunna användas utanför spelet?

Strategiskt tänkande syns inte alltid i skolan

Vissa barn kan planera långt framåt i spel. De håller reda på resurser, kartor, motståndare och flera mål samtidigt. Samma barn kan samtidigt ha svårt att planera en skoluppgift. Det kan verka motsägelsefullt, men miljöerna är helt olika. Spelet ger ofta omedelbar återkoppling och tydliga mål medan skolarbetet kan kännas mer abstrakt. I stället för att säga ”om du bara lade lika mycket energi på skolan” kan man bli nyfiken på vad i spelmiljön som hjälper barnet att fungera så bra.

Barnet kanske leder andra människor

Lyssna ibland på kommunikationen när barnet spelar med andra. Vem fattar besluten? Vem lugnar gruppen när något går fel? Vem fördelar roller? En ungdom som är tyst i klassrummet kan vara en tydlig ledare online. Ledarskapet är fortfarande en verklig förmåga även om miljön är digital. Genom att synliggöra den kan föräldern hjälpa barnet att börja se sig själv på ett nytt sätt.

Samarbete är mer än att bara prata i ett headset

Lagbaserade spel kräver ofta att spelarna delar information, anpassar sig efter varandra och arbetar mot ett gemensamt mål. En spelare som bara tänker på sig själv kan göra hela laget sämre. Barn som blir skickliga på den typen av gaming kan därför utveckla en god förståelse för gruppens dynamik. Fråga barnet vilken roll det brukar ha och varför lagkamraterna vill spela tillsammans med just honom eller henne.

Engelskan kan utvecklas utan att barnet tänker på det

Gaming innebär ofta kontakt med engelska varje dag. Menyer, instruktioner, guider, videor och kommunikation med andra spelare kan ske på engelska. Många barn lär sig ord och uttryck eftersom de behöver dem för att göra något de verkligen vill. Det betyder förstås inte att gaming ersätter undervisning, men det är ett konkret exempel på hur motivation kan påverka lärande.

Uthålligheten kan vara enorm

Ett barn kan säga ”jag kan inte” efter fem minuter med en skoluppgift men försöka besegra samma boss i ett spel tjugo gånger. Vad händer där? Barnet har ett tydligt mål, får snabb återkoppling och tror att nästa försök kan lyckas. Det är uthållighet. I stället för att bara bli frustrerad över skillnaden kan föräldern hjälpa barnet att identifiera egenskapen: ”Du ger verkligen inte upp när du vill lära dig något här.”

Förstärk egenskapen – inte bara prestationen i spelet

Om barnet vinner behöver du inte säga att det är världens bästa spelare. Uppmärksamma i stället vad barnet gjorde. ”Jag såg att du behöll lugnet när de andra stressade.” ”Du verkar väldigt bra på att organisera gruppen.” ”Du gav inte upp trots att ni förlorade flera gånger.” På det sättet flyttas fokus från spelet till egenskaper som barnet kan bära med sig till andra sammanhang.

Koppla försiktigt styrkorna till livet utanför spelet

Det är frestande att direkt säga: ”Om du kan göra allt det där kan du väl göra läxorna också.” Då riskerar hela poängen att försvinna. Börja i stället med att hjälpa barnet att själv upptäcka förmågan. Senare kan ni prata om var samma styrka skulle kunna vara användbar. En ungdom som leder sitt lag kanske skulle trivas med ett ansvar i en förening. Den som älskar att bygga kan bli intresserad av programmering, design eller teknik. Poängen är inte att varje spelintresse måste omvandlas till en framtida karriär utan att barnets självbild kan bli större än ”jag är bara bra på gaming”.

Styrkor kan vara särskilt viktiga när självkänslan är låg

För vissa barn har misslyckanden utanför spelet blivit en del av självbilden. Skolan är svår. Sociala situationer känns jobbiga. Vuxna pratar mest om vad barnet behöver förbättra. I spelet händer motsatsen. Där vet barnet vad det gör och andra människor kanske till och med söker sig till barnet för hjälp. Om vuxna bara försöker ta bort gaming utan att förstå den funktionen riskerar de att samtidigt ta bort den plats där barnet känner sig mest kompetent.

Det betyder inte att problemen ska romantiseras

Det går att se styrkor i gaming samtidigt som spelandet har blivit problematiskt. Ett barn kan vara en fantastisk lagledare och samtidigt spela hela nätterna. Det kan vara skickligt på problemlösning men ändå ha omfattande skolfrånvaro. Att uppmärksamma positiva egenskaper innebär därför inte att vuxna ska bortförklara konsekvenserna. Två saker kan vara sanna samtidigt.

Datorspelsberoende handlar om kontroll och konsekvenser

När föräldrar oroar sig för datorspelsberoende eller dataspelsberoende är det viktigt att se hela bilden. Det avgörande är inte om barnet är skickligt på spelet eller hur passionerat intresset är. Oron ökar när barnet tappar kontrollen över sitt gaming, ger spelandet allt större prioritet och fortsätter trots tydliga negativa konsekvenser för exempelvis sömn, skola och relationer.

Datorspelsmissbruk tar inte bort barnets resurser

När ett barn utvecklar ett problematiskt gamingmönster blir det lätt att beskriva barnet utifrån problemen: omotiverad, lat, isolerad eller spelberoende. Men ett datorspelsmissbruk raderar inte de förmågor som redan finns. Tvärtom kan behandlings- och förändringsarbetet bli lättare när vuxna identifierar barnets resurser och använder dem. Om barnet kan planera, samarbeta och kämpa mot svåra mål i spelet finns egenskaper att bygga vidare på.

Spelberoende behöver förstås rätt

Begreppet spelberoende används både i vardagligt tal om gaming och om spel om pengar. Det är viktigt att skilja på dessa områden. Datorspelsberoende handlar om problematiskt gaming medan spelberoende om pengar handlar om exempelvis betting och casino. Föräldrar behöver därför förstå vilket beteende som faktiskt skapar problem i barnets vardag i stället för att fastna i själva etiketten.

Fråga barnet vad kompisarna tycker att det är bra på

Det här kan ge oväntade svar. ”Varför vill de andra ha med dig i laget?” Kanske svarar barnet att det är bäst på att sikta. Men det kan också säga: ”Jag brukar hålla koll på alla”, ”jag vet vad vi ska göra” eller ”jag blir inte arg när vi förlorar”. Där finns egenskaper som är betydligt större än själva spelet.

Använd styrkorna för att skapa nya öppningar

Om ett barn nästan bara får känslan av kompetens genom gaming blir lösningen inte nödvändigtvis att först ta bort spelet och sedan hoppas att något annat dyker upp. Börja i andra änden. Vad gillar barnet? Vad är det bra på? Var kan samma drivkraft, gemenskap eller kompetens få plats någon annanstans? Ju fler miljöer där barnet kan känna sig duktigt och betydelsefullt, desto mindre behöver hela självkänslan vila på spelet.

Barnet är alltid större än sitt gaming

När en familj lever med oro kring datorspelsberoende, datorspelsmissbruk eller spelberoende kan problemet efter ett tag ta över bilden av barnet. Föräldrar ser timmarna, konflikterna och allt som inte fungerar. Därför är det ibland viktigt att sätta sig bredvid och titta efter något annat. Vem är mitt barn när det spelar? Vad kan det? Vad uppskattar andra hos det? När vuxna hjälper barnet att upptäcka sina styrkor kan nästa fråga bli: ”Var mer i ditt liv skulle du kunna använda det här?” Där kan en helt annan typ av motivation börja växa.