Dataspelsberoende diagnos – vad innebär gaming disorder?

Kan man verkligen vara beroende av datorspel? Frågan har diskuterats länge, men idag finns gaming disorder med i Världshälsoorganisationens internationella diagnossystem ICD-11. Det innebär samtidigt inte att alla som spelar mycket har dataspelsberoende. Tvärtom är en av de viktigaste delarna i förståelsen av gaming disorder att skilja ett intensivt spelintresse från ett beteende där kontrollen försämrats och spelandet orsakar betydande problem i livet. I Sverige används flera begrepp i vardagligt språk, bland annat dataspelsberoende, datorspelsberoende, dataspelsmissbruk, gamingberoende och ibland spelberoende. Det kan skapa förvirring, inte minst eftersom spelberoende också används om spel om pengar. Därför behöver man börja med vad problematiken faktiskt innebär.

Vad är gaming disorder?

Gaming disorder beskriver ett problematiskt mönster av digitalt eller videobaserat spelande. Det avgörande är inte vilket spel personen spelar eller exakt hur många timmar som läggs framför skärmen. Bedömningen handlar i stället om kontrollen över gaming, vilken prioritet spelandet får jämfört med andra aktiviteter och om personen fortsätter trots negativa konsekvenser. Ett problematiskt mönster behöver dessutom vara så omfattande att det leder till en betydande försämring inom viktiga delar av livet, exempelvis familj, sociala relationer, utbildning eller arbete. Det är därför missvisande att sätta likhetstecken mellan många speltimmar och en diagnos.

Försämrad kontroll över spelandet

En central del vid dataspelsberoende är att personen får svårare att kontrollera sitt gaming. Det kan handla om när spelandet börjar, hur ofta det sker, hur intensivt det blir eller när det ska avslutas. Personen kanske bestämmer sig för att spela två timmar men sitter kvar hela natten. En ungdom lovar att stänga av vid en viss tid men lyckas sällan hålla överenskommelsen. En vuxen bestämmer sig för en spelfri kväll men startar ändå datorn efter en kort stund. Ett enstaka brutet beslut innebär förstås inte datorspelsberoende. Det är det återkommande mönstret som är relevant.

När gaming får allt högre prioritet

Nästa viktiga område är prioriteringen. Gaming kan vara ett stort och betydelsefullt intresse utan att vara problematiskt. Men vid dataspelsmissbruk kan andra delar av livet successivt få stå tillbaka. Personen kanske slutar träna, träffar färre vänner utanför spelvärlden eller tappar intresset för tidigare aktiviteter. Skolarbetet görs i sista minuten och sömnen prioriteras bort för ytterligare några matcher. För en vuxen kan relationen eller arbetslivet påverkas. Det behöver inte ske dramatiskt från en dag till en annan. Ofta sker förskjutningen gradvis, vilket gör att problemet kan vara svårt att upptäcka.

När personen fortsätter trots negativa konsekvenser

Att ibland göra något trots att man vet att man borde låta bli är mänskligt. Vid ett mer etablerat datorspelsberoende upprepas däremot beteendet trots att konsekvenserna blivit tydliga. Personen vet kanske att nattligt gaming gör det nästan omöjligt att komma upp till skolan, men fortsätter ändå. Konflikterna hemma har pågått i månader, men spelmönstret förändras inte. En vuxen ser hur relationen försämras eller arbetet påverkas men lyckas ändå inte minska sitt gaming. Det är just kombinationen av negativa konsekvenser och svårigheten att förändra beteendet som gör problemet viktigt att ta på allvar.

Hur länge måste problemen ha funnits?

En diagnos ska inte sättas på grund av en intensiv spelperiod under ett sommarlov eller några veckor efter att ett efterlängtat spel har släppts. Vid bedömning av gaming disorder tittar man normalt på ett ihållande beteendemönster över en längre period. WHO beskriver vanligtvis en period på minst tolv månader, även om den tidsperioden kan vara kortare när symtomen är mycket tydliga och allvarliga. Det är ytterligare en anledning till att inte använda ordet dataspelsberoende lättvindigt. Diagnosen handlar om ett etablerat mönster med betydande konsekvenser, inte om att en förälder tycker att barnet spelar för mycket under ett lov.

Hur mycket gaming är för mycket?

Det finns ingen universell timgräns som automatiskt innebär dataspelsberoende. Det är en av de vanligaste missuppfattningarna kring problematiskt gaming. En person kan spela många timmar och ändå fungera väl inom skola, arbete, sömn, fysisk aktivitet och relationer. En annan kan spela färre timmar men få stora problem eftersom gaming sker på tider eller på ett sätt som slår sönder andra delar av vardagen. Speltid är därför relevant information, men den måste alltid sättas i sitt sammanhang. Frågan ”hur många timmar spelar du?” behöver följas av frågan ”vad händer med resten av livet?”

Skillnaden mellan ett starkt intresse och datorspelsberoende

En engagerad gamer kan tänka mycket på sitt spel, lägga många timmar på att utvecklas och ha en stor del av sitt sociala liv online. Det behöver inte vara sjukligt. En viktig skillnad är flexibiliteten. Personen med ett starkt men fungerande intresse kan vanligtvis prioritera om när livet kräver det. En viktig skoluppgift, ett arbetspass, en familjeaktivitet eller behovet av sömn kan få gå före gaming. Vid ett mer problematiskt mönster blir den flexibiliteten mindre. Spelandet fortsätter trots att personen egentligen vet att något annat behöver prioriteras.

Dataspelsmissbruk och dataspelsberoende – är det samma sak?

Begreppen används ofta parallellt, men de behöver inte betyda exakt samma sak. Dataspelsmissbruk används ofta mer vardagligt för att beskriva ett problematiskt eller överdrivet spelande. Dataspelsberoende används ofta när problemen är mer etablerade och kontrollförlusten tydligare. Datorspelsberoende är ytterligare ett vanligt svenskt sökbegrepp för samma typ av problematik. I en professionell bedömning är det viktigare att undersöka personens faktiska symtom och funktionsnivå än vilket vardagsord familjen använder.

Spelberoende kan också betyda spel om pengar

När någon söker efter spelberoende på nätet kan personen egentligen leta efter två ganska olika saker. Den ena problematiken handlar om gaming och datorspel. Den andra handlar om gambling, exempelvis casino, betting eller andra former av spel om pengar. Det finns beröringspunkter mellan världarna och en person kan ha problem med båda, men gaming disorder är inte samma diagnos som spelberoende om pengar. Den skillnaden är särskilt viktig för föräldrar, skolor och andra vuxna som försöker förstå vad en ung person faktiskt gör online.

Vilka konsekvenser kan dataspelsberoende få?

Konsekvenserna ser olika ut beroende på personens ålder och livssituation. Hos barn och ungdomar kan problemen bland annat synas genom skolfrånvaro, förskjuten dygnsrytm, konflikter hemma och minskat deltagande i andra aktiviteter. Hos vuxna kan arbete, studier, ekonomi, relationer och hälsa påverkas. I vissa fall blir livet successivt allt mer centrerat kring gaming. Det betyder inte att varje person med dataspelsberoende kommer att få alla dessa problem. Det är den samlade funktionspåverkan som behöver bedömas.

Kan man själv avgöra om man har diagnosen?

Man kan själv upptäcka varningssignaler och göra en första kartläggning av sitt spelande, men ett självtest på internet är inte detsamma som en professionell bedömning. Det är lätt att både överdriva och underskatta problemen. En förälder som är mycket orolig kan tolka ett starkt spelintresse som beroende medan personen som spelar kan förminska tydliga konsekvenser. Därför är det ofta användbart att titta på konkreta fakta: Hur fungerar sömnen? Hur ser skolnärvaron eller arbetet ut? Har andra aktiviteter försvunnit? Kan personen faktiskt begränsa sitt spelande när han eller hon bestämmer sig för det?

Andra problem kan finnas samtidigt

När någon spelar väldigt mycket är det viktigt att inte automatiskt anta att gaming förklarar allt. En person kan samtidigt ha andra svårigheter som påverkar vardagen och spelandet. Ibland blir gaming ett sätt att hantera stress, ensamhet eller andra problem. Då behöver även dessa delar förstås. Om man enbart fokuserar på antalet speltimmar riskerar man att missa varför personen söker sig till spelvärlden och varför det blivit så svårt att förändra beteendet.

Varför diagnosen kan vara viktig

Syftet med en diagnos är inte att stämpla människor som spelar mycket. En tydlig definition hjälper i stället till att identifiera personer som faktiskt har betydande problem och behöver stöd. Den gör det också möjligt för forskning och vård att tala om samma typ av problematik. Samtidigt behöver begreppet användas med försiktighet. Om varje tonåring som spelar intensivt beskrivs som dataspelsberoende riskerar ordet att förlora sin betydelse och ungdomarna riskerar att sluta lyssna på vuxenvärlden.

När bör man söka hjälp?

Det finns anledning att söka hjälp när gaming under en längre tid orsakar betydande problem och personen har svårt att förändra beteendet på egen hand. Man behöver inte vänta på en formell diagnos innan man tar situationen på allvar. Återkommande skolfrånvaro, kraftigt störd sömn, försämrade relationer, problem på arbetet eller upprepade misslyckade försök att minska spelandet är exempel på signaler som bör undersökas. Tidiga insatser kan göra det lättare att bryta ett negativt mönster innan konsekvenserna blivit större.

Diagnosen handlar i slutändan om livet utanför spelet

Den viktigaste lärdomen kring gaming disorder är kanske också den enklaste. Diagnosen avgörs inte av vilket spel någon spelar, hur avancerad dator personen har eller om gaming är hans eller hennes största intresse. Det avgörande är kontrollen och konsekvenserna. Kan personen välja bort spelet när något annat är viktigare? Finns skola, arbete, sömn, relationer och andra aktiviteter fortfarande kvar? Eller har gaming successivt blivit det som allt annat måste anpassas efter? Det är där gränsen mellan ett starkt intresse och ett möjligt dataspelsberoende börjar bli relevant.