Mitt barn vill bara sitta på sitt rum och spela – ska jag vara orolig?
/Många föräldrar beskriver samma situation.
Barnet kommer hem från skolan, går direkt in på sitt rum, stänger dörren och sätter sig framför datorn eller spelkonsolen.
Där stannar barnet resten av kvällen.
Det väcker ofta frågor:
“Är det här normalt?”
“Har mitt barn ett dataspelsberoende?”
“Eller är det bara en vanlig tonårsperiod?”
Det finns inget enkelt svar, men det finns flera saker att vara uppmärksam på.
Att vilja vara för sig själv är inte ovanligt
Många ungdomar behöver tid för sig själva.
De spelar datorspel, pratar med kompisar online och kopplar av efter skolan.
Det är i sig inget tecken på ett dataspelsberoende eller datorspelsberoende.
Det viktiga är att se om barnet fortfarande fungerar i vardagen.
När blir isoleringen ett problem?
Det finns anledning att reagera om barnet:
undviker familjen nästan helt
tackar nej till att träffa kompisar utanför skärmen
slutar med tidigare fritidsintressen
äter alla måltider ensam på sitt rum
visar minskat intresse för sådant som tidigare varit roligt
blir irriterat när någon knackar på dörren
tillbringar nästan all ledig tid framför datorspel
Om detta pågår under en längre tid kan det vara ett tecken på ett dataspelsmissbruk, datorspelsberoende eller ett mer omfattande spelberoende.
Onlinevänner är också riktiga vänner
Det är viktigt att komma ihåg att många barn har nära vänskapsrelationer genom datorspel.
Att umgås digitalt är inte sämre än att träffas fysiskt.
Problemet uppstår först när spelandet ersätter nästan all annan social kontakt och barnet isolerar sig från familj, skola och vardagsliv.
Försök förstå innan du drar slutsatser
Istället för att fråga:
“Varför sitter du bara där inne?”
kan du prova:
“Vilka spelar du med?”
“Vad är det som gör spelet roligt?”
“Hur känns det i skolan just nu?”
Nyfikenhet leder ofta till bättre samtal än kritik.
När bör man söka hjälp?
Om barnet isolerar sig allt mer, skolgången påverkas, sömnen försämras och spelandet blir det enda som känns viktigt kan det vara dags att söka stöd.
Ju tidigare man reagerar desto lättare är det ofta att bryta utvecklingen innan ett dataspelsberoende, datorspelsmissbruk eller annat spelberoende hunnit bli allvarligt.
Sammanfattning
Att barn och tonåringar vill vara mycket på sitt rum är vanligt.
Det betyder inte automatiskt att de har ett dataspelsberoende.
Men om isoleringen ökar samtidigt som sömn, skola, relationer och hälsa försämras finns det anledning att ta situationen på allvar.
Titta alltid på helheten. Det är förändringen i barnets vardag – inte bara antalet timmar framför datorn – som ger den tydligaste bilden av om spelandet håller på att utvecklas till ett dataspelsmissbruk, datorspelsberoende eller annat spelberoende.
