Datorspelsmissbruk – när mycket gaming faktiskt blir ett problem

”Mitt barn spelar hela tiden. Är det ett datorspelsmissbruk?” Det är en vanlig fråga, men mängden gaming ger inte hela svaret. En ungdom kan spela intensivt under en period och ändå klara skolan, sova bra, träffa vänner och själv kunna lägga spelet åt sidan. En annan kan spela färre timmar men gång på gång misslyckas med att kontrollera sitt spelande trots tydliga konsekvenser. När man försöker förstå datorspelsmissbruk eller dataspelsberoende behöver man därför titta mindre på en exakt timgräns och mer på vad gaming gör med personens liv.

Vad menas med datorspelsmissbruk?

Datorspelsmissbruk är ett uttryck som ofta används när gaming har blivit så omfattande eller svårt att kontrollera att det skapar problem i vardagen. Man kan också stöta på begreppen dataspelsmissbruk, problematiskt gaming, datorspelsberoende och dataspelsberoende. Begreppen betyder inte alltid exakt samma sak. För en förälder är det viktigaste i första skedet inte vilken etikett som är mest korrekt utan vilka konsekvenser spelandet faktiskt har fått.

Mycket gaming behöver inte vara ett missbruk

Det finns barn och vuxna som har datorspel som sitt största fritidsintresse. De kan spela många timmar, följa gaming på sociala medier och prata om spel med sina vänner utan att vardagen faller sönder. Precis som andra starka intressen kan gaming ta mycket tid. Det som gör situationen mer bekymmersam är när personen inte längre verkar kunna anpassa sitt spelande efter resten av livet.

Kontroll är viktigare än antalet timmar

Kan personen avsluta när det behövs? Kan en planerad spelfri kväll faktiskt bli spelfri? Kan barnet följa en överenskommelse om att inte starta en ny match efter en viss tid? Kan den vuxne låta bli att spela när arbete, partner eller barn behöver uppmärksamhet? När svaret gång på gång blir nej börjar frågan om kontroll bli viktigare än frågan om antal timmar.

När gaming börjar gå före sömnen

Sömnen är ofta ett av de första områden där ett problematiskt gamingmönster blir synligt. En match blir två och läggtiden flyttas fram. Personen tänker sluta vid midnatt men fortsätter till två eller tre på natten. Nästa dag kommer tröttheten. Om detta upprepas kan skola, arbete, humör och koncentration påverkas. När personen känner till konsekvenserna men ändå fortsätter på samma sätt är det en viktig signal.

När skolan börjar komma i andra hand

Barnet kanske fortfarande går till skolan men börjar komma sent. Läxor görs i sista minuten eftersom gaming prioriteras först. Efter nattligt spelande blir det svårare att koncentrera sig. I mer omfattande situationer kan frånvaro utvecklas. Ett enskilt dåligt prov betyder förstås ingenting, men en tydlig förändring i skolans funktion samtidigt som gaming ökar bör uppmärksammas.

När arbete och vuxenliv påverkas

Datorspelsmissbruk är inte bara ett problem bland barn och ungdomar. Vuxna kan också utveckla ett problematiskt förhållande till gaming. Det kan visa sig genom nattligt spelande trots arbete nästa morgon, uppskjutna arbetsuppgifter, återkommande konflikter med partnern eller att ansvar hemma ständigt prioriteras bort. Vuxna har ingen förälder som stänger av datorn, vilket ibland gör att problemen kan fortsätta länge utan yttre begränsningar.

När allt annat känns tråkigt

En annan förändring kan vara att andra aktiviteter gradvis tappar sin attraktionskraft. Träningen känns inte längre intressant. Familjeaktiviteter upplevs mest som ett hinder. Personen vill snabbt tillbaka till datorn när något annat pågår. Gaming behöver inte vara orsaken till att alla andra intressen försvinner, men om livet successivt blir smalare samtidigt som spelandet får större plats behöver man titta närmare på vad som händer.

När personen alltid tänker på nästa möjlighet att spela

Det handlar inte bara om tiden framför skärmen. Gaming kan också ta mycket mental plats. Under middagen tittar barnet på klockan och väntar på att få återvända. I skolan planeras kvällens matcher. På familjeaktiviteten är fokus på när man får åka hem. Ett starkt intresse kan naturligtvis innebära mycket tankar på gaming, men om nästan allt annat upplevs som transportsträcka tillbaka till spelet är det värt att reagera.

När regler alltid blir förhandlingsbara

”Bara fem minuter.” ”Matchen är snart slut.” ”Alla andra får spela längre.” Enstaka förhandlingar är normalt. Men i vissa familjer blir varje gräns början på en ny diskussion. Även när barnet varit med och bestämt reglerna försöker det flytta dem när det väl spelar. Om överenskommelser nästan aldrig överlever kontakten med spelet kan det vara ett tecken på att självregleringen inte fungerar.

När personen spelar i smyg

Barnet går upp efter att föräldrarna har somnat. Speltiden påstås vara betydligt kortare än den egentligen är. En vuxen döljer sitt gaming för sin partner. Hemlighetsmakeri betyder inte automatiskt datorspelsberoende, men det blir relevant när personen försöker dölja ett beteende som redan orsakar konflikter eller negativa konsekvenser.

När gaming blir den huvudsakliga flykten

Datorspel kan ge återhämtning, precis som en film, bok eller träningspass. Men gaming kan också bli ett sätt att konsekvent undvika sådant som känns svårt. Stress i skolan, konflikter, ensamhet, krav eller misslyckanden försvinner tillfälligt när personen går in i spelet. Problemet är att det som undviks ofta finns kvar när datorn stängs av. Då kan behovet att återvända till spelet bli ännu starkare.

Fråga vad som händer när personen inte får spela

Det kan vara intressant att observera dagar när gaming inte är möjligt. Kan barnet acceptera situationen och göra något annat? Eller kretsar hela dagen kring att försöka få tillgång till spelet? Irritation betyder inte automatiskt datorspelsmissbruk. Men om frånvaro från gaming regelbundet skapar mycket stark frustration och personen nästan inte kan engagera sig i någonting annat behöver man titta på helheten.

När kompisarna finns online

En viktig komplikation är att gaming ofta är socialt. Föräldern kan se ett barn som sitter ensam i sitt rum medan barnet själv upplever att det umgås med sina närmaste vänner. Det gör enkla lösningar svårare. ”Gå ut och träffa dina kompisar” fungerar dåligt om kompisarna redan sitter i samma digitala rum. Den sociala funktionen behöver förstås innan man försöker förändra beteendet.

Datorspelsmissbruk kan se olika ut

Alla problematiska spelare sitter inte framför datorn femton timmar om dagen. En högpresterande elev kan hålla skolan flytande men sova alldeles för lite. En vuxen kan sköta sitt arbete men låta relationen hemma försämras. En annan ungdom kanske har stora problem med både skolfrånvaro och dygnsrytm. Därför behöver bedömningen utgå från personens faktiska liv och inte från en stereotyp bild av hur ett gamingproblem ska se ut.

Datorspelsmissbruk och dataspelsberoende är inte exakt samma sak

I vardagligt språk används datorspelsmissbruk ofta ganska brett om gaming som skapar problem. Dataspelsberoende eller datorspelsberoende används oftare när problemen handlar om tydlig kontrollförlust och omfattande negativa konsekvenser. Det är därför möjligt att ha ett problematiskt gamingmönster som behöver förändras utan att det automatiskt betyder att personen uppfyller kriterier för en beroendediagnos.

Gaming disorder handlar om mer än att spela mycket

WHO:s begrepp gaming disorder fokuserar bland annat på nedsatt kontroll över gaming, att spelandet får allt större prioritet framför andra aktiviteter och att personen fortsätter trots negativa konsekvenser. Det är en viktig skillnad. Att älska datorspel eller spela mycket under en period är inte samma sak som att ha förlorat kontrollen över sitt spelande.

Datorspelsmissbruk och spelberoende om pengar ska skiljas åt

Ordet spelberoende kan skapa förvirring. Spelberoende om pengar handlar exempelvis om betting, casino och andra former av gambling. Datorspelsmissbruk och dataspelsberoende handlar om gaming. Moderna spel kan visserligen innehålla köp, skins, virtuella valutor och ibland slumpbaserade mekanismer, men det gör inte automatiskt gaming till spel om pengar. Det är viktigt att förstå vilket beteende som faktiskt orsakar problemet.

Föräldrar behöver undvika två ytterligheter

Den ena ytterligheten är att betrakta allt omfattande gaming som missbruk. Den andra är att tänka att datorspel aldrig kan bli ett verkligt problem eftersom ”alla ungdomar spelar”. Båda perspektiven riskerar att missa individen. Ett mer användbart förhållningssätt är att vara nyfiken på funktion, kontroll och konsekvenser.

Jämför med hur livet såg ut tidigare

En av de bästa frågorna är: vad har förändrats? Hur såg sömnen ut för sex månader sedan? Hur fungerade skolan? Träffade barnet fler människor utanför spelet? Fanns andra aktiviteter? Kunde personen avsluta lättare? Förändringen över tid kan säga mer än en ögonblicksbild av hur många timmar som spelades förra veckan.

Prata när spelet är avstängt

Försök inte genomföra den viktigaste diskussionen mitt under en match. Välj ett lugnt tillfälle och prata om det du faktiskt ser. ”Jag är inte orolig för att du gillar gaming. Jag är orolig för att du bara sov fem timmar tre nätter den här veckan.” Det blir betydligt svårare att avfärda än det generella påståendet ”du spelar för mycket”.

Sätt mål som går att observera

Om familjen vill förändra situationen är ”mindre gaming” ett ganska dåligt mål. Börja hellre med något konkret: datorn av en viss tid på skoldagar, regelbunden skolnärvaro, gemensam middag eller att en tidigare aktivitet återkommer. Då går det att se om situationen faktiskt förbättras.

Det viktigaste är om personen fortfarande styr sitt spelande

Datorspelsmissbruk utvecklas sällan från en dag till en annan. Ofta sker förändringen gradvis. Gaming får lite mer plats, sömnen lite mindre, andra aktiviteter försvinner och konflikterna ökar. Därför är den viktigaste frågan inte bara ”Hur mycket spelar personen?” utan: Vad har gaming börjat kosta i resten av livet – och kan personen själv förändra det när konsekvenserna blir tydliga? När svaret gång på gång är nej finns det anledning att ta problemen på allvar.