Datorspelsberoende eller bara ett stort gamingintresse – så ser du skillnaden

”Han spelar flera timmar varje dag. Är han beroende?” Det är en av de vanligaste frågorna föräldrar ställer när de blir oroliga för sitt barns gaming. Det är också en fråga som lätt leder fel om man bara tittar på antalet timmar. Ett barn kan spela väldigt mycket utan att ha datorspelsberoende. Ett annat barn kan spela färre timmar men ändå ha betydande problem med kontroll, sömn, skola och relationer. Skillnaden mellan ett starkt gamingintresse, datorspelsmissbruk och dataspelsberoende handlar därför mindre om klockan och mer om vilken roll gaming har fått i personens liv.

Många timmar betyder inte automatiskt beroende

Gaming är ett stort fritidsintresse för många barn och ungdomar. Under helger och lov kan det bli många timmar, precis som en ungdom med ett starkt idrottsintresse kan tillbringa stora delar av sin fritid på träning och tävling. Antalet timmar är relevant, men det räcker inte för att avgöra om spelandet blivit ett beroende.

Den viktigaste frågan är kontroll

Kan barnet sluta när det behöver? Kan det avstå från gaming när familjen ska göra något? Kan det prioritera en viktig skoluppgift, träning eller sömn även om kompisarna är online? Ett starkt intresse kan ta mycket tid men fortfarande vara flexibelt. Vid ett mer problematiskt mönster blir flexibiliteten mindre.

Ett intresse går att anpassa

Tänk dig en ungdom som spelar mycket varje kväll men vet att det är prov på fredag. På torsdagen väljer ungdomens själv att spela mindre för att plugga och lägga sig i tid. Gaming är fortfarande viktigt, men det kan anpassas efter livet. Den förmågan är ett gott tecken.

Vid datorspelsberoende börjar livet anpassas efter spelet

När situationen blir mer allvarlig kan motsatsen hända. Sömn, måltider, skolarbete och familjeaktiviteter börjar planeras runt gaming. Barnet kanske tackar nej till sådant det tidigare uppskattade eftersom det vill fortsätta spela. Det är inte längre bara spelet som får plats i livet – livet får allt mindre plats runt spelet.

Titta på vad barnet väljer bort

Om ett barn spelar fem timmar men samtidigt sköter skolan, sover tillräckligt, träffar vänner och har andra intressen ser situationen annorlunda ut än om samma fem timmar innebär att barnet slutar träna, missar skolan och sitter uppe halva natten. Frågan är alltså inte bara hur mycket gaming som finns utan vad som har försvunnit för att göra plats åt det.

Har andra intressen försvunnit?

Ett tydligt tecken att uppmärksamma är när aktiviteter som tidigare varit viktiga gradvis försvinner. Fotbollen slutar. Gitarren samlar damm. Familjeaktiviteter väljs bort och barnet vill nästan alltid tillbaka till datorn. Ett enskilt tappat intresse behöver inte betyda något, men om nästan allt utanför gaming förlorar sin betydelse är det värt att reagera.

Hur fungerar sömnen?

Sömnen avslöjar ofta mycket. Ett stort gamingintresse kan innebära sena kvällar ibland, särskilt på helger. Men om barnet regelbundet fortsätter spela trots att det vet att det ska upp tidigt nästa morgon behöver man titta närmare på kontrollen. När gaming upprepade gånger prioriteras framför grundläggande behov ökar oron.

Hur fungerar skolan?

Försämrade resultat, förseningar och frånvaro kan vara konsekvenser av problematiskt gaming, särskilt om barnet spelar sent på nätterna. Men dra inte automatiskt slutsatsen att gaming orsakat skolproblemen. Barnet kan också ha börjat spela mer därför att skolan blivit svår. Sambandet behöver undersökas åt båda håll.

Hur reagerar barnet när det måste sluta?

Irritation när en rolig aktivitet avbryts är normalt. Ett barn behöver inte ha datorspelsberoende bara för att det blir sur när föräldern säger att speltiden är slut. Titta i stället på omfattningen och mönstret. Blir varje avslut en stor konflikt? Klarar barnet nästan aldrig att stänga av? Fortsätter det trots överenskommelser? Då blir beteendet mer relevant.

Kan barnet själv välja en spelfri kväll?

Det här kan säga mer än många diskussioner om antal timmar. Om något annat attraktivt händer, kan barnet välja det? Kan familjen åka bort över en helg utan att gaming blir huvudfrågan? Ett starkt intresse kan saknas när det inte är tillgängligt. Ett problematiskt förhållande till gaming kan däremot göra att frånvaron av spelet dominerar hela situationen.

Vad händer när barnet försöker spela mindre?

Ett barn kan ibland själv säga: ”Jag spelar för mycket just nu.” Om barnet därefter lyckas justera sitt beteende är det ett positivt tecken. Om samma beslut tas gång på gång men aldrig håller kan det tyda på att kontrollen är sämre än barnet självt trodde.

Ett stort intresse kan fortfarande skapa konflikter

Det behöver inte vara beroende bara för att föräldrar och barn har olika syn på hur mycket gaming som är rimligt. I många familjer finns en generationskonflikt kring skärmar. Föräldern ser tre timmar framför datorn som extremt mycket medan barnet ser det som en vanlig kväll med kompisarna. Därför behöver man titta på faktiska konsekvenser och inte enbart på vuxnas känsla av att timmarna är för många.

Onlinevänner är också vänner

Föräldrar kan tro att barnet isolerar sig eftersom det sitter hemma. Men barnet kanske tillbringar kvällen med sina närmaste vänner via spelet och Discord. Det är relevant när man bedömer barnets sociala situation. Samtidigt är det bra om barnet kan fungera i fler sammanhang än enbart online.

Passion kan se intensiv ut utifrån

Barn som blir mycket intresserade av något kan prata om det konstant, läsa om det, titta på videor och vilja bli bättre. Det gäller fotboll, hästar, musik – och gaming. Intensiteten i intresset är därför inte i sig ett bevis på datorspelsberoende. Det viktiga är om passionen fortfarande kan samexistera med resten av livet.

Datorspelsmissbruk är inte alltid samma sak som beroende

Begreppen datorspelsmissbruk och dataspelsmissbruk används ofta bredare för problematiskt spelande som skapar negativa konsekvenser. En person kan alltså ha ett tydligt problem med gaming utan att man därmed kan slå fast att personen har en beroendediagnos. Det är fortfarande relevant att agera på problemen.

Dataspelsberoende innebär ett mer omfattande mönster

När man talar om dataspelsberoende eller datorspelsberoende är försämrad kontroll central. Gaming får allt större prioritet och fortsätter trots negativa konsekvenser. Det är alltså ett beteendemönster över tid som är viktigt – inte en enskild helg med extremt mycket spelande.

Gaming disorder är en erkänd diagnos

WHO har inkluderat gaming disorder i ICD-11. Diagnosen bygger inte på en viss mängd speltimmar utan på ett ihållande mönster där kontrollen över gaming är nedsatt, gaming får ökad prioritet framför andra aktiviteter och spelandet fortsätter eller eskalerar trots negativa konsekvenser. Problemen ska dessutom vara tillräckligt omfattande för att orsaka betydande funktionsnedsättning i viktiga delar av livet.

Var försiktig med att kalla barnet beroende

”Du är spelberoende” kan bli en etikett som barnet omedelbart börjar försvara sig mot. Om ingen bedömning har gjorts är det ofta bättre att beskriva vad du faktiskt ser. ”Jag är orolig för att du inte längre kommer upp till skolan eftersom du spelar på nätterna” är betydligt mer konkret.

Spelberoende om pengar ska skiljas från gaming

Begreppet spelberoende används även om problem med casino, betting och andra spel om pengar. Det är en annan problematik än datorspelsberoende. Skillnaden är viktig, även om vissa datorspel innehåller köp och andra ekonomiska mekanismer.

Jämför barnet med barnet – inte med andra familjer

Att en klasskamrat får spela en timme och ditt barn fyra säger ganska lite om huruvida ditt barn har ett problem. Titta hellre på hur ditt eget barn fungerade för sex månader eller ett år sedan. Har sömnen förändrats? Skolan? Humöret? Relationerna? Intressena? Förändringen över tid kan ge en betydligt tydligare bild.

Fem frågor kan ge en bättre helhetsbild

Fråga dig: Kan barnet styra när det börjar och slutar spela? Fungerar sömnen? Fungerar skolan? Finns andra relationer och aktiviteter kvar? Kan barnet minska gaming när det får tydliga negativa konsekvenser? Ju fler områden som fungerar, desto mindre talar för ett allvarligt beroendeproblem. Ju fler som successivt faller bort, desto större anledning finns att reagera.

Se efter mönstret – inte den enskilda dagen

En tolv timmar lång gamingsession under ett lov behöver inte säga särskilt mycket. Tolv timmar varje dag samtidigt som barnet slutat gå till skolan säger betydligt mer. Bedöm därför utvecklingen över tid och hur flera delar av livet påverkas tillsammans.

Den avgörande skillnaden är om barnet har spelet eller om spelet har barnet

Ett starkt gamingintresse kan vara intensivt, tidskrävande och ibland frustrerande för föräldrar. Men barnet kan fortfarande anpassa sitt spelande när livet kräver det. Vid datorspelsmissbruk och framför allt dataspelsberoende börjar den förmågan försvagas. Därför är den viktigaste frågan sällan ”hur många timmar spelar mitt barn?”. Fråga i stället: Kan barnet fortfarande styra sitt gaming när något annat i livet behöver komma först?