Varför är vissa mer sårbara för dataspelsberoende?

Två ungdomar kan spela samma spel, lika många timmar och under ungefär samma period – men bara den ena utvecklar stora problem. Varför? Det är en viktig fråga för att förstå både dataspelsberoende och dataspelsmissbruk. Det finns ingen enskild egenskap som avgör vem som kommer att få problem. Istället handlar det vanligtvis om flera faktorer som samverkar: individens mående, personlighet och livssituation, den sociala miljön och vilken funktion spelandet får i vardagen.

Det handlar inte bara om spelet

När ett barn spelar väldigt mycket är det lätt att lägga hela förklaringen på datorspelet. Men samma spel kan användas av miljontals människor utan att de utvecklar problem. Därför behöver man fråga sig vad spelandet betyder för just den här personen. Är det framför allt en rolig hobby? Ett sätt att umgås med kompisar? En tävlingsaktivitet? Eller har spelandet blivit den viktigaste platsen för att känna trygghet, framgång eller gemenskap?

När spelandet blir en flykt

För vissa ungdomar blir datorspel ett sätt att komma bort från sådant som känns svårt. I spelvärlden kan man få tydliga mål, omedelbar återkoppling och en känsla av att lyckas. Om verkligheten samtidigt präglas av stress, ensamhet, konflikter eller misslyckanden kan kontrasten bli mycket stark. Det betyder inte att spelandet orsakat de bakomliggande problemen. I vissa situationer kan ett omfattande spelande istället vara ett tecken på att något annat inte fungerar.

Psykiskt mående kan spela en roll

Forskningen kring problematiskt spelande visar samband med bland annat depression, ångest, ensamhet och andra psykiska eller sociala svårigheter. Samband betyder däremot inte automatiskt orsak. Ett barn kan må dåligt och därför börja spela mer, samtidigt som ett omfattande problematiskt spelande i sin tur kan göra vissa problem värre. Därför är det viktigt att inte enbart försöka minska antalet speltimmar utan att också förstå hur barnet faktiskt mår.

Social gemenskap kan göra spelandet extra betydelsefullt

För många barn och ungdomar finns en stor del av det sociala livet online. Kompisarna kanske träffas varje kväll på Discord eller i ett gemensamt spel. Det kan vara något mycket positivt. Men om nästan all social gemenskap finns i spelvärlden kan det också bli betydligt svårare att minska spelandet. Att stänga av datorn innebär då inte bara att sluta spela. Det kan upplevas som att lämna sina vänner.

Framgång i spelet kan kompensera för motgångar utanför

Datorspel erbjuder något som verkligheten inte alltid gör: tydliga regler och tydlig återkoppling. Du tränar, blir bättre, går upp i nivå och ser resultat. För en ungdom som har det svårt i skolan eller känner sig misslyckad inom andra områden kan spelvärlden därför bli platsen där personen känner sig kompetent. Det är inte i sig negativt. Problemet kan uppstå om spelvärlden blir den enda plats där personen upplever framgång och självkänsla.

Speltiden berättar inte hela historien

Det är därför två ungdomar som spelar fem timmar om dagen kan befinna sig i helt olika situationer. Den ena kanske sköter skolan, tränar, sover bra, träffar vänner och utan större problem kan avstå från spelandet. Den andra kanske sover dåligt, isolerar sig, får problem i skolan och upplever att det nästan är omöjligt att minska spelandet. När man bedömer risken för dataspelsberoende eller dataspelsmissbruk behöver man därför titta på konsekvenserna och graden av kontroll, inte bara på klockan.

Vilka förändringar bör föräldrar uppmärksamma?

Det är framför allt förändringar över tid som är intressanta. Har barnet börjat sova betydligt mindre? Har skolan blivit svårare? Har tidigare fritidsintressen försvunnit? Har konflikterna kring spelandet ökat? Har barnet börjat isolera sig mer? Kan barnet fortfarande välja bort spelandet när något annat behöver göras? En enskild förändring innebär inte automatiskt dataspelsberoende, men flera tydliga förändringar samtidigt kan vara anledning att undersöka situationen närmare.

Försök förstå vad spelandet fyller för funktion

En av de viktigaste frågorna en förälder kan ställa är därför inte bara: ”Hur får jag mitt barn att spela mindre?” Fråga också: ”Vad får mitt barn genom spelandet som är så viktigt just nu?” Svaret kan handla om kompisar, prestation, avkoppling, identitet, kontroll eller att komma bort från jobbiga känslor. När man förstår funktionen bakom spelandet blir det också lättare att förstå vad som behöver förändras.

Sammanfattning

Det finns ingen särskild typ av barn eller ungdom som automatiskt utvecklar dataspelsberoende eller dataspelsmissbruk. Problematiskt spelande uppstår vanligtvis genom ett samspel mellan flera olika faktorer. Därför behöver man se hela människan bakom skärmen. Hur fungerar sömnen, skolan, relationerna och måendet? Vad betyder spelandet för personen? Och finns det fortfarande möjlighet att själv kontrollera det? Ju bättre vi förstår varför spelandet har blivit så viktigt, desto bättre möjligheter har vi också att hjälpa när balansen börjar försvinna.