När gaming blir en flykt från vardagen

Datorspel kan vara underhållning, gemenskap, tävling och avkoppling. För de allra flesta är gaming en positiv del av fritiden. Men ibland fyller spelandet en helt annan funktion. Spelet blir platsen där barnet slipper tänka på skolan, konflikter, ensamhet, krav eller andra svårigheter. När det händer behöver man som förälder förstå varför spelandet har blivit så viktigt. Ett omfattande spelande behöver inte innebära dataspelsberoende eller dataspelsmissbruk, men när gaming allt oftare används för att fly från vardagen kan det vara en viktig signal.

Varför är spelvärlden så attraktiv när livet känns svårt?

Datorspel erbjuder något som vardagen inte alltid kan erbjuda. I spelet finns tydliga mål, regler och belöningar. Spelaren vet vad som behöver göras för att lyckas och får ofta snabb återkoppling. Om en ungdom samtidigt upplever misslyckanden i skolan, social osäkerhet eller andra problem kan spelvärlden bli en plats där personen känner sig kompetent och uppskattad. Det behöver inte vara negativt. Gaming kan ge både återhämtning och social gemenskap. Problemet uppstår när spelandet blir det huvudsakliga sättet att hantera allt som känns svårt.

Spelandet kan vara ett symptom – inte grundproblemet

När en ungdom spelar nästan hela tiden är det lätt att tänka: ”Om vi bara får bort datorn kommer allt bli bättre.” Men ibland behöver man vända på frågan. Varför sitter barnet framför datorn från början? Om spelandet används för att hantera stress, ensamhet, skolproblem eller andra svårigheter kan ett ensidigt fokus på att minska speltiden missa själva grundproblemet. Vid dataspelsberoende och dataspelsmissbruk är det därför viktigt att försöka förstå både spelbeteendet och vad som händer runt omkring personen.

När den digitala världen känns bättre än den verkliga

I spelvärlden kan en ungdom vara skicklig, uppskattad och betydelsefull för andra. Man kanske tillhör ett lag, har hög ranking eller har vänner som väntar varje kväll. Utanför spelet kan samma person känna sig osäker eller misslyckad. Ju större skillnaden blir mellan dessa två världar, desto mer attraktiv kan spelvärlden bli. Då kan det bli svårt att motivera personen att göra sådant där belöningen ligger längre fram – exempelvis skolarbete, träning eller att söka nya sociala kontakter.

Undvik att kalla spelandet lathet

En ungdom som sitter framför datorn större delen av dagen kan från utsidan se omotiverad ut. Men att beskriva personen som lat hjälper sällan. Frågan är istället var motivationen finns. En ungdom kan vara oerhört uthållig i ett spel, organisera ett lag, lära sig avancerade system och arbeta mot mål under hundratals timmar. Förmågan till motivation finns alltså där. Utmaningen kan vara att hjälpa personen att återfå motivation även inom andra delar av livet.

Vilka signaler bör föräldrar uppmärksamma?

Var särskilt uppmärksam om spelandet ökar samtidigt som andra delar av livet försvinner. Det kan handla om att barnet börjar undvika skolan, vänder på dygnet, slutar träffa vänner utanför nätet, tappar tidigare fritidsintressen eller blir allt mer isolerat. Andra signaler kan vara att barnet spelar direkt när något jobbigt inträffar eller blir mycket oroligt när möjligheten att spela försvinner. Ingen enskild signal betyder automatiskt dataspelsberoende, men flera tydliga förändringar kan motivera att situationen undersöks närmare.

Fråga inte bara hur mycket barnet spelar

En av de viktigaste frågorna är istället: ”Vad får du ut av spelandet?” Fråga vad barnet tycker om, vilka det spelar med och hur det känner sig när det spelar. Man kan också försiktigt fråga om det finns något utanför spelet som känns jobbigt just nu. Målet är inte att förhöra barnet utan att förstå vilken funktion spelandet har fått.

Att ta bort spelet löser inte alltid problemet

Om spelandet fungerar som flykt kan ett plötsligt totalförbud skapa ännu större konflikter utan att lösa orsaken. Barnet har då förlorat sitt sätt att hantera problemen men problemen finns fortfarande kvar. Det betyder inte att föräldrar ska acceptera obegränsat spelande. Tydliga gränser kan fortfarande behövas, men de behöver kombineras med stöd kring sömn, skola, relationer, fysisk aktivitet och det som ligger bakom behovet av att fly.

När kan det handla om dataspelsberoende?

Vid dataspelsberoende eller dataspelsmissbruk ser man ofta att personen successivt förlorar kontrollen över spelandet och fortsätter trots tydliga negativa konsekvenser. Spelandet får allt högre prioritet medan andra viktiga delar av livet får mindre utrymme. Det är skillnad på att använda datorspel för att koppla av efter en jobbig dag och att nästan helt behöva spelvärlden för att stå ut med vardagen.

Sammanfattning

Gaming kan vara ett positivt sätt att koppla av och umgås, men ibland blir spelandet också en flykt från sådant som känns svårt. Då behöver fokus ligga på mer än antalet timmar framför skärmen. Försök förstå vad spelandet ger barnet och vad som händer när datorn stängs av. Om skola, sömn, relationer och andra delar av livet successivt försvinner samtidigt som spelandet blir allt svårare att kontrollera kan det finnas anledning att uppmärksamma dataspelsberoende eller dataspelsmissbruk. För att hjälpa behöver vi inte bara förstå hur mycket personen spelar – vi behöver förstå varför.