När gaming blir belöningen för precis allting

”När du gjort läxan får du spela.” ”Städa rummet först, sedan får du datorn.” ”Om du sköter skolan den här veckan får du extra speltid i helgen.” För många familjer känns det helt logiskt. Barnet älskar gaming, alltså används gaming som motivation för sådant barnet egentligen inte vill göra. Och visst kan det fungera. Läxan blir gjord och rummet städat. Men när nästan varje krav i vardagen kopplas till möjligheten att få spela kan familjen samtidigt råka förstärka exakt det man oroar sig för: att gaming blir den överlägset viktigaste belöningen i barnets liv. Det betyder inte att gaming som belöning orsakar dataspelsberoende, dataspelsmissbruk eller spelberoende, men det finns anledning att fundera över vilken roll spelet får när hela vardagen börjar organiseras runt tillgången till det.

Det är logiskt att använda något barnet tycker om som motivation

Belöningar används hela tiden i vardagen. Vi arbetar och får lön. Vi gör färdigt något jobbigt och unnar oss något efteråt. Därför är det inget märkligt att en förälder säger att barnet får spela när läxorna är klara. Problemet ligger inte i en enskild överenskommelse utan i vad som händer när samma modell används till nästan allting.

Gaming kan successivt få högre status

Tänk på budskapet barnet får varje dag: skolan är något du måste ta dig igenom för att få spela. Städningen är ett hinder innan gaming. Familjeaktiviteten måste klaras av innan datorn blir tillgänglig. Utan att någon egentligen menar det kan gaming börja framstå som dagens verkliga mål medan resten av livet blir transportsträckan dit.

”Först det tråkiga – sedan det roliga” kan förstärka kontrasten

Läxor, städning, motion och familjetid hamnar på ena sidan. Gaming hamnar på den andra. Om samma uppdelning upprepas tillräckligt ofta kan barnet få ännu större anledning att se vardagens krav som sådant man måste överleva för att komma tillbaka till det enda som verkligen är roligt.

Föräldrar kan hamna i rollen som utdelare av speltid

”Får jag spela nu?” ”Hur länge får jag spela?” ”Kan jag få en extra timme om jag gör det här?” Plötsligt förhandlas nästan allt i hemmet i minuter framför datorn. Föräldern har blivit administratör för barnets gaming och barnet börjar värdera olika beteenden utifrån hur mycket speltid de kan ge.

Speltid kan bli familjens egen valuta

Töm diskmaskinen – 30 minuter. Gör läxan – två timmar. Bra provresultat – extra gaming på lördag. Det kan fungera kortsiktigt, men när speltid används som betalning för nästan allt riskerar den också att få ännu större värde.

Barnet kan börja fråga ”vad får jag?”

När belöningar används mycket kan motivationen gradvis flyttas från själva ansvaret till ersättningen. Varför ska jag hjälpa till hemma om jag inte får extra speltid? Varför ska jag göra läxan om datorn ändå är avstängd? Då blir det svårare att utveckla tanken att vissa saker gör vi helt enkelt därför att de ingår i vardagen.

All motivation behöver inte komma utifrån

En viktig del av att växa upp är att gradvis kunna göra saker även när belöningen inte kommer direkt. Man går till skolan, sköter hygien, hjälper till hemma och kommer i tid därför att livet kräver det. Om varje sådan aktivitet måste följas av gaming blir det svårare att träna den förmågan.

Gaming behöver kunna vara en vanlig fritidsaktivitet

Fotboll behöver inte alltid förtjänas genom att diskmaskinen töms. En bok behöver inte låsas upp efter läxläsning. På samma sätt kan gaming i en fungerande vardag få vara något personen gör på sin fritid inom rimliga ramar – inte nödvändigtvis en jackpot som måste vinnas varje dag.

Det betyder inte fri gaming utan gränser

Att sluta använda gaming som ständig belöning innebär inte att barnet får spela när som helst. Familjen kan fortfarande ha tydliga regler kring sömn, skola, måltider och tider. Skillnaden är att gaming får en bestämd plats istället för att hela tiden användas som morot eller hot.

När belöningen istället blir ett straff

Om gaming är den viktigaste belöningen blir det också den enklaste saken att ta bort. ”Om du inte gör läxan blir det inget spel.” ”Om du fortsätter bråka tar jag datorn.” Då kan nästan varje konflikt i familjen snabbt hamna i samma maktkamp.

Datorförbud kan börja användas för helt andra problem

Barnet kommer för sent hem – inget gaming. Bråkar med syskonet – inget gaming. Dåligt resultat på provet – inget gaming. Snart har datorspelet blivit både belöning och bestraffning för nästan allt som händer i familjen. Det gör också gaming till en ännu större fråga än den kanske behöver vara.

Konflikterna kan bli starkare när allt står på spel

Om gaming är barnets huvudsakliga sociala aktivitet och största intresse kan ett indraget spelande upplevas som ett mycket stort straff. Föräldern kanske tänker att datorn stängs av en kväll. Barnet upplever att hela kvällens plan, kompisar och viktigaste aktivitet försvinner. Då kan konflikten eskalera snabbt.

Vid dataspelsmissbruk kan belöningssystem bli särskilt komplicerade

Om familjen redan misstänker dataspelsmissbruk eller dataspelsberoende kan det bli motsägelsefullt att samtidigt använda mer gaming som belöning. Föräldern säger ena stunden att spelandet har blivit för omfattande och erbjuder nästa stund ytterligare två timmar om barnet sköter sig.

Belöna inte automatiskt med mer av det ni försöker begränsa

Det är en enkel princip. Om familjen försöker skapa bättre balans kring gaming är extra speltid kanske inte den bästa standardbelöningen. Belöningen kan istället vara något helt annat – eller ibland behövs ingen extern belöning alls.

Fråga vad barnet uppskattar utanför gaming

Det kan vara svårt om gaming under lång tid fått dominera. Men kanske finns favoritmat, bio, aktiviteter, något barnet sparar till eller tid tillsammans med en förälder. Målet är inte att hitta en ny muta för varje uppgift utan att bredda vad som upplevs som värdefullt.

Vissa saker behöver helt enkelt vara grundkrav

Sömn, skola, hygien och vissa uppgifter hemma behöver inte alltid förhandlas mot en belöning. Föräldrar kan vara tydliga med att dessa delar ingår i vardagen. När de fungerar finns också plats för fritid – inklusive gaming.

Skillnaden mellan rättighet, privilegium och belöning kan behöva tydliggöras

I vissa familjer är gaming en normal del av fritiden så länge grundläggande ansvar fungerar. Det är annorlunda än att barnet tjänar ihop varje minut. Tydlighet kring detta kan minska mängden dagliga förhandlingar.

När barnet bara gör saker för att få spela

Det är en signal värd att uppmärksamma. Om nästan varje aktivitet utanför gaming kräver löfte om speltid kan det tyda på att andra motivationskällor blivit väldigt svaga. Då behöver familjen kanske fokusera mindre på att hitta ännu effektivare belöningar och mer på varför livet utanför spelet tappat betydelse.

När kan det handla om dataspelsberoende?

Att älska gaming eller bli mycket motiverad av extra speltid innebär inte dataspelsberoende. Vid dataspelsberoende är det framför allt nedsatt kontroll, ökad prioritering av gaming och fortsatt spelande trots negativa konsekvenser som är centralt. Dataspelsmissbruk används ofta bredare för problematiskt datorspelande.

Spelberoende är något annat

Begreppet spelberoende används i Sverige främst för problem med spel om pengar och behöver skiljas från dataspelsberoende och dataspelsmissbruk. Det är särskilt viktigt när föräldrar söker information eftersom begreppen ofta blandas ihop.

Målet är en vardag där gaming inte behöver styra allt

Gaming får gärna vara något barnet längtar efter. Problemet är när nästan varje beslut, konflikt och förhandling i familjen börjar kretsa kring datorn. Då har spelandet fått en central position även i de delar av vardagen som egentligen inte har någonting med gaming att göra.

Sammanfattning

”Gör läxan så får du spela” är inte en farlig mening. Men om samma princip används för läxor, städning, hygien, motion, skola och nästan allt annat kan gaming successivt bli familjens viktigaste valuta. Det orsakar inte automatiskt dataspelsberoende, dataspelsmissbruk eller spelberoende, men det kan förstärka bilden av att allt annat är något man måste göra för att komma fram till den verkliga belöningen: datorn. Ett bättre långsiktigt mål är att gaming får vara en uppskattad del av fritiden utan att hela familjens motivationssystem byggs runt den. Barnet behöver inte lära sig att livet är priset man betalar för att få spela. Gaming behöver istället bli en av många saker som får plats i ett liv som också fungerar när skärmen är avstängd.