Gaming och ensamhet – isolerar spelandet eller hjälper det mot ensamhet?

En tonåring sitter ensam på sitt rum framför datorn sex timmar om dagen. Föräldern ser isolering. Tonåringen ser något helt annat. I headsetet finns tre kompisar som skrattar, pratar och samarbetar. Kanske är någon från samma klass medan en annan bor hundratals kilometer bort. Är personen egentligen ensam? Frågan är viktig eftersom gaming och ensamhet ofta beskrivs alldeles för enkelt. Datorspel kan vara en väg bort från ensamhet och skapa verkliga vänskapsrelationer. Men gaming kan också bli en plats där personen successivt drar sig undan andra delar av livet. Vid dataspelsberoende, dataspelsmissbruk och problematiskt spelande behöver man därför förstå både vad spelvärlden ger och vad den eventuellt har börjat ersätta.

Att sitta ensam betyder inte att man är ensam

Det här är kanske den viktigaste utgångspunkten. En förälder öppnar dörren och ser ett barn ensamt framför en skärm. Men barnet kanske befinner sig mitt i ett intensivt socialt sammanhang. Man pratar, samarbetar, skämtar och delar erfarenheter. För barnet kan kvällen kännas ungefär som när tidigare generationer träffade sina vänner på fotbollsplanen eller fritidsgården.

Onlinevänskap kan vara riktiga vänskaper

Det är lätt att beskriva människor på internet som ”bara nätkompisar”. För en ungdom kan dessa relationer däremot vara mycket betydelsefulla. Vänner som träffats genom gaming kan känna till personens problem, glädjeämnen och vardag. Vissa relationer pågår under många år och utvecklas även utanför spelet.

Gaming kan vara särskilt värdefullt för den som har svårt att hitta sin plats

Alla barn känner sig inte hemma i skolans sociala miljö. Någon kanske har ett smalt specialintresse eller helt enkelt har svårt att hitta människor med samma humor och intressen i sin närhet. Online finns ett betydligt större urval av människor. Gaming kan därför öppna dörren till en gemenskap som personen tidigare saknat.

I spelet finns alltid något att prata om

Sociala situationer kan vara svåra när man inte vet vad man ska säga. Gaming löser delvis det problemet. Gruppen har redan ett gemensamt mål. Man behöver inte sitta mittemot varandra och hitta samtalsämnen. Samtalet kan växa fram naturligt medan man gör något tillsammans.

Problemet är inte att vännerna finns online

Föräldrar behöver därför vara försiktiga med målet att ”få riktiga kompisar”. Formuleringen kan upplevas som att de relationer barnet redan har inte räknas. En bättre fråga är om de digitala relationerna fungerar bra för personen och om det samtidigt finns möjlighet att fungera i andra sociala sammanhang när det behövs.

Men gaming kan också bli en reträttplats

Samtidigt finns den andra sidan. Om livet utanför datorn känns svårt kan spelvärlden bli den plats där personen helst befinner sig. Efter en jobbig skoldag går barnet direkt hem och loggar in. Där finns tryggheten, kompetensen och kompisarna. På kort sikt kan det vara en viktig återhämtning. På längre sikt kan det bli problematiskt om personen börjar undvika nästan alla situationer som känns obekväma utanför gaming.

Undvikande kan göra tröskeln ännu högre

Om personen tackar nej till nästan alla aktiviteter utanför hemmet får hen också färre möjligheter att träna på sådant som känns svårt. Efter månader eller år kan steget utanför spelvärlden kännas ännu större. Gaming behöver inte ha skapat svårigheten, men kan ibland göra det möjligt att leva runt den.

Ensamhet och social isolering är inte samma sak

En person kan vara omgiven av människor och ändå känna sig ensam. En annan kan tillbringa mycket tid själv utan att uppleva ensamhet. Därför räcker det inte att räkna hur många gånger barnet lämnar huset. Fråga istället hur personen själv upplever sina relationer. Finns människor hen litar på? Känner hen sig delaktig? Finns någon att prata med när livet är svårt?

Kvaliteten på relationerna spelar roll

Att befinna sig i en Discordkanal med hundratals människor betyder inte automatiskt att man har nära vänner. På samma sätt innebär få relationer inte nödvändigtvis ensamhet. Det intressanta är om personen har relationer som känns ömsesidiga, trygga och meningsfulla.

När hela det sociala livet är kopplat till ett enda spel

En möjlig sårbarhet uppstår när nästan alla relationer är knutna till samma spel eller community. Om personen slutar spela kan det då kännas som att hela vänskapsgruppen samtidigt försvinner. Det kan göra det betydligt svårare att minska gaming även när personen själv vill.

”Om jag slutar spela förlorar jag mina kompisar”

För vissa ungdomar är detta inte en ursäkt utan en verklig oro. Om kompisarna träffas genom spelet varje kväll innebär minskat gaming också mindre tid med dem. Föräldrar behöver förstå detta när de försöker förändra spelvanorna. Ett abrupt totalförbud kan påverka betydligt mer än själva underhållningen.

När gaming blir det enda sociala sammanhanget

Det behöver inte vara ett problem i sig att huvuddelen av vänskapen finns online. Men om personen inte längre klarar skola, arbete, familjerelationer eller andra vardagliga sociala situationer blir livet mer begränsat. Då kan målet vara att bredda den sociala världen snarare än att ta bort den digitala.

Föräldrar kan intressera sig för människorna bakom skärmen

Fråga vilka barnet spelar med. Hur länge har de känt varandra? Vad brukar de prata om? Finns några av dem i samma stad? Genom att visa genuint intresse får föräldern en betydligt bättre bild av barnets sociala liv än genom att bara konstatera att barnet ”aldrig går ut”.

Gaming kan faktiskt vara en bro till världen utanför

Onlinevänskap behöver inte stanna online. Spelintresse kan leda till e-sport, LAN, föreningar, utbildningar och andra aktiviteter där människor möts fysiskt. För vissa kan det gemensamma spelintresset vara just den bro som gör det lättare att hitta sammanhang även utanför hemmet.

Titta på om livet expanderar eller krymper

Det är en användbar fråga. Gör gaming att personen får fler vänner, fler erfarenheter och större känsla av tillhörighet? Eller har världen successivt blivit mindre tills nästan allt sker i samma rum framför samma dator? Samma antal speltimmar kan betyda helt olika saker beroende på svaret.

När kan det handla om dataspelsberoende?

Social gaming innebär naturligtvis inte dataspelsberoende, dataspelsmissbruk eller spelberoende. Men om personen har svårt att kontrollera spelandet, gaming får företräde framför nästan allt annat och beteendet fortsätter trots tydliga negativa konsekvenser behöver situationen tas på allvar. Den sociala gemenskapen kan då vara en av flera faktorer som gör det extra svårt att minska.

Spelberoende behöver skiljas från dataspelsberoende

Spelberoende används i Sverige framför allt om problem med spel om pengar. Dataspelsberoende handlar istället om problematiskt gaming, medan dataspelsmissbruk ofta används som ett bredare vardagsbegrepp. En person kan alltså ha stora problem med gaming utan att spela om pengar över huvud taget.

Målet är inte att flytta alla relationer offline

Vi behöver inte välja mellan digitala och fysiska vänskaper. För dagens ungdomar kan båda vara naturliga delar av samma sociala liv. Det viktiga är att personen har fungerande relationer och tillräcklig flexibilitet för att kunna delta i livet även när datorn är avstängd.